Vilovecka i sängen

Det är rätt så tråkigt att bara sitta och göra ingenting. Känns som jag tittat på alla TV-kanaler nu. Längtar redan tillbaka till träningen men bara tanken på att jag inte kommer att kunna ta en ViPR-klass på 4-5 månader gör att jag slår bort tanken och låtsas som ingenting.

Hur mår jag då? Jag har inte så ont längre, Citodonet hjälper mig ganska mycket. Däremot är det svårt att sova med axellåset om nätterna. Och faktum är att även om ingreppet tycks litet på utsidan så kan jag inte lyfta min arm utan att hjälpa till med hela kroppen. Bara att ta en dusch känns som ett dagsverke.

Men det kommer att bli bra. Om en vecka ska jag träffa sjukgymnasten och få lite övningar men själva sjukgymnastiken börjar först om en månad. Att jag även ska tillbaka till kontoret och knappa på tangentbord nästa vecka känns väldigt surrealistiskt just nu.

Dags att sova igen.